GLÖMDE BERÄTTA

I förra veckan var vi på den årliga glasbruksresan men i år höll den på att sluta i katastrof. Men bara lugn, lugn, jag ska berätta.
Som vanligt åkte vi i två bilar på grund av alla som ville med, och det skulle visa sig vara tur just den här gången. För efter några timmars resa så kallade naturen för en av oss.
Ps.Inte undertecknad som dagen till ära åkte i baksätet på bilen som skulle komma att råka illa ut.
Nå iallafall, efter mycket letande hittade vi en lämplig plats med inte för mycket insyn från Kostavägen och svängde in på en smal grusväg. Efter avklarat värv så skulle, vi kan kalla honom F, backa tillbaka ut på vägen men kom inte långt på den smala och krokiga grusvägen innan bilen gled av vägbanan med halva bakdelen.
Med märkbar lutning på bilen, en SAAB 9-3 kombi, så klev F ur bilen och försvann rakt ned i ett krondike. Efter att han chockat kommit på fötter visade det sig att han hade axlarna i jämnhöjd med stolen som han sekunderna tidigare suttit i. Bilen hängde bokstavligen på kanten till ett dike som var nästan två meter djupt. Så nu krävdes det planering och silkesvantar så att bilen inte skulle glida längre ner.
Efter att ha öppnat bakdörren och försiktigt känt efter så förstod jag att det var säkert att kliva ur, bilen hängde säkert kvar på dikeskanten.
Ett mobilsamtal till den andra bilen och en väntan på några minuter så fick vi fästat ett spännband mellan dragöglan, som knappt gick att få dit under 9-3:an på grund av det minimala utrymmet mellan kaross och vägbana, och dragkroken på Volvon. Med lite segdrag och handkraft så var vi uppe några minuter senare och färden kunde gå vidare.
Men det som diskuterades under resten av resan var hur pinsamt det varit om vi åkt ner med hela bilen och varit tvungna att kalla på bärgare eller ännu värre räddningstjänst och någon från Storebrorstidningen till bladet där jag jobbar hade dykt upp för att slå en bild.