För tio år sedan på dagen så hade jag precis kommit till jobbet för att jobba första dagen på min kvällsvecka. Det var en helt vanlig tisdag som snart skulle visa sig vara allt annat än vanlig.
Jag minns inte riktigt hur jag först fick reda på att det hänt något i New York. Kanske var det på radion som för det mesta stod på ute på Sporten eller mer troligt från Skynews som jag brukade ha uppe i webbläsaren.
I vilket fall som helst så gick jag ut på redaktionen strax innan klockan 15 och slog på tv:n, fick upp CNN, och någon minut efter 15 så fick vi som samlades runt tv:n, i direktsändning, se hur plan nummer två kraschade in i WTC. En halvtimme senare kraschar ytterligare ett plan,denna gång i Pentagon och vid 16-tiden kommer rapporter om att ett fjärde plan kraschat på en åker i Pennsylvania.
Tre timmar senare stod Sport-J och undertecknad på speedway i Västervik. Men allt kändes rätt så absurt, här stod vi som vanligt och bevakade ett sportevenemang, precis som om inget hade hänt. Och runt omkring oss, kanske världen rasade samman, vi hade verkligen ingen aning och det hade ingen annan i publiken heller.
Men tävlingen kördes och det blev bilder och text i onsdagstidningen som vanligt.Men världen som vi vaknade upp till var allt annat än som vanligt, och nu har det redan gått tio år. Tio år som känns som några sekunder, timmar eller max några dagar.
För visst är det väl så att man aldrig glömmer vad man gjorde och var man var den där tisdagen i september 2001.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar